När St:Patrick's på Götgatan stängde tidigare i år levde vi under en tid i fasa över att lokalerna skulle gå samma öde till mötes som grannen Bauer tidigare gjorde, det vill säga att bli ett Espresso House. Glädjen visste därför inga gränser när det visade sig vara klassiska restaurang Tranans ägare som skulle flytta in.
Sedan den förre hyresgästen flyttade ut har lokalerna piffats till under Jonas Bohlins vakande öga, och resultatet är i vanlig ordning svinsnyggt med guld och marmor som bärande material. Av det forna slakteriet som en gång i tiden huserade på samma adress märks inget vid första anblicken, men enligt personalen hänger slaktkrokarna kvar i källaren.
På menyn står ett tiotal snacks och lika många mellanrätter, samt ett fåtal varmrätter i fullstorlek. Vi fyller bordet med de förstnämnda i form av blekselleri, tartar och ceviche på pilgrimsmussla. Det är genomgående kvalitativa anrättningar som landar på vårt bord, även om prislappen på lite drygt 150 kronor i snitt är i högsta laget sett till storleken på portionerna.
Varmrättsmässigt går vi lös på en Steak Minute med Café de Paris för 225 kronor. Den förhållandevis enkla rätten är perfekt tillagad och pommesen är av texturen att avgöra friterade minst två gånger. Även ankbröstet för 265 kronor är habilt och serveras säsongsenligt med pumpakräm och kål. Ingen av rätterna bjuder på några direkta överraskningar men det är en genomgående leverans helt i klass med vad man kan förvänta sig av en kvarterskrog av brasseriekaraktär.
Namnet förresten, La Colline? Det är franska för "kullen" och syftar givetvis på det geografiska läget som krogen ligger i. Med La Colline som ett tillskott till krogar som Wood Stockholm, Södra Teatern, Ljunggren och Il Tempo är Götgatansbacken äntligen på väg uppåt igen som krogdestination betraktat.
