Zoolander

Ben Stiller, som en gång regisserade [I]Reality Bites[/I], började kännas farligt etablerad efter rollerna i [I]Den där Mary[/I] och [I]Släkten är värst[/I]. Sådant är riskabelt för komiker, eftersom självdistans och utanförskap är det enda skyddet mot Eddie Murphys förbannelse ("om framgången stiger dig åt huvudet spelar du snart mot talande djur"). Stillers [I]Zoolander[/I], där han regisserar sig själv, kan vara hans avståndstagande från de vackra människorna. Eller så är den det ultimata beviset på att han tappat greppet. Tänk er en åttiotalskomedi med dvärgar och ett brott som måste lösas, med Chevy Chase och Martin Short utbytta mot Romy och Michele från [I]Romy and Michele's High School Reunion[/I], fast spelade av Ben Stiller och Owen Wilson som världens två snyggaste män. Ni kanske inte tror mig när jag säger att det fungerar. Intrigen följer crazykomedins obegripliga traditioner. David Duchovny med taskiga tänder och Cancermannens röst berättar att alla politiska lönnmord under de senaste hundra åren genomförts av hjärntvättade fotomodeller. Nästa supermodell/superagent är den naive Derek Zoolander (Stiller). Om inte den oglamourösa men smarta journalistflickan lyckas hindra det kommer en minister att mördas av den supermodellen, som sedan själv måste tystas av de fulare onda modeskaparnas konspiration. Dödsfienden är designern Mugatu, en blandning av Jean-Paul Gaultier och Karlsson på taket, i korsett (kanske äntligen ett genombrott för Will Ferrell från Saturday Night Live). Man kan alltså säga att [I]Zoolander[/I] beskriver vardagens darwinism. De professionellt vackra är idoliserade, snälla och dumma nog att till exempel spränga sig i bitar. Det sitter man där i salongen och garvar rått åt, nöjd över att det för en gångs skull inte är den man identifierar sig med som blir förnedrad. Stiller lutar sig också på en lång tradition bimbofilmer och det blir automatiskt kul när hönshjärnorna är män. Jag hoppas lite att han ska visa att ytlig kan vara smart, men sensmoralen är snarare att de dumma behöver ledas av de smarta till uppgifter de klarar av. Nördarnas hämnd, igen. Mitt i filmen dyker David Bowie upp och det går ett uppskattande mummel genom biografen. Då blir åtminstone jag paranoid över att Stiller driver lika mycket med mig som med modeindustrin. Ur ett evolutionsperspektiv är en snygg, snäll och rik man inget dåligt kap, men jag har ändå svårt att acceptera att någon tjej verkligen skulle vilja ha mansbimbon Zoolander. Rullen tappar fart när kärleken blommar upp, men fram till dess är den klassikermaterial, och dessutom en given bakfylle-video för framtida söndagar.