Chokladmästaren Willy Wonka är tillbaka på vita duken, men inte i en ytterligare adaptation av Roald Dahls klassiska bok "Kalle och chokladfabriken" – utan snarare i en alldeles egen prequel. Långt innan chokladfabriken blev till verklighet var Wonka en ambitiös ung man – en mästare av sitt hantverk, med stora drömmar men med dåligt kapital. På plats i staden, där han tror sig förverkliga sin potential, stöter Willy snart på trubbel och knepiga situationer som han med sin finurliga fantasi måste lista ut hur han ska lösa.
Vid första anblick verkar Wonka inte vara mer än nästa i en lång rad själlösa reboots och remakes. Trots att Timothée Chalamet tolkar titelkaraktären med lekfull energi är han långt från den komplexa och knepiga figur både Gene Wilder och Johnny Depp lyckats porträttera. De centrala teman som gör "Kalle och chokladfabriken" en tidlös berättelse finns inte att hitta här, och det slår fel på många sätt att produktionen är så distanserad från sitt källmaterial. Men om man likt filmen själv bortser från detta är Wonka faktiskt ganska charmig, och för det är regissör Paul King att tacka, då han sätter en vibrant och färgglad prägel på denna annars generisk historia.
Tillförande till underhållningsvärdet är att Wonka överraskande nog är en musikal, något som inte riktigt uppmärksammat i filmens trailers. Musikalnumren är långt ifrån felfria, då viss koreografi framstår påskyndad och flera av texterna är klyschigt skrivna - men melodierna sätter sig i huvudet och låtarna bidrar till att filmens narrativ rör sig framåt i rask takt. Det hela engagerar trots kritiken - helt enkelt är det en mysig familjefilm som passar juletiden väl.
