Wild Things

Man skulle lite elakt kunna kalla detta för en föredettingarnas parad. Matt Dillon har väl egentligen aldrig varit någon stor skådespelare, men har ändå lyckats blomma upp de gånger som han haft en driven regissör att luta sig mot (bland annat i Gus Van Sants Drugstore Cowboy). Han gör här sin vanliga arbetarklasskille med sin lika vanliga fyrkantighet och regissören John McNaugthon, som för drygt tio år sedan debuterade med den omskakande Henry - en massmördare, har tappat skärpan för var film han gjort sedan dess. Denna film är inget avsteg från den tesen. Och Bill Murray har på sätt och vis varit en föredetting sedan han för ungefär en eon sedan lämnade Saturday Night Live. Men paradoxalt nog är hans moraliskt antastlige advokat den som ger filmen det uns av humor som den annars är i mycket stor avsaknad av. Medveten sådan, alltså. Annars är det gott om scener av ofrivillig komisk art i denna Florida-baserade intrig, som skulle kunna vara hämtad från kvällspressen, om den unge och förment genomrekorderlige läraren Sam (Dillon) som dras in i en våldsam brottshärva bland sydstatens degenererade rikemän och inte minst deras pilska döttrar. Att folk i den amerikanska södern är lite udda har vi lärt tidigare (inte minst i Den sista färden) men här kan jag faktiskt inte räkna till en enda ens halvt normal person - en omständighet som gör att våra sympatier, utan framgång, flackar fram och tillbaka i desperat sökande efter fotfäste. Den tid som McNaughton & co har sparat in genom att ignorera rollernas personteckning nyttjar de istället till en närgången studie av unga, nakna kvinnokroppar. Nå, det kanske kan vara trevligt ibland men någon större dynamik skapar det inte på duken, speciellt inte som studierna oftast utförs i slow-motion när objekten tar sig i eller ur simbassänger. Så när tabloidvärldens största löfte, sex och våld, var infriat torde McNaugthon ha tänkt ungefär så här: nu ska vi allt krångla till det lite också! Och det gör han. Rejält. Visst, det kan ibland te sig som att skillnaden mellan en genialt konstruerad brottsintrig och en krystat snårig sådan är hårfin och svårbedömd men om filmmakarna, som i Wild Things, måste använda eftertexterna till att förklara vad som egentligen har hänt, torde domen vara ganska självklar.