Welcome to the Dollhouse

Ackompanjerade av en spröd vals närmar vi oss en stormönstrad vägg där den prydliga familjen Wiener hänger innanför ram. Men bakom den tjusigt svala fasaden trängs känslorna. Den personliga rötan gror lika elakt som bara en tonårsfinne kan. Todd Solondz välskrivna manus behandlar, gudskelov, vare sig psykodraman eller acne, utan rör sig i helt andra domäner: ett stycke av elvaåriga Dawns vardag. I skolan är det den högljuddes lag som råder. Truliga Dawns skåp är nedklottrat med slagord som "wiener-dog", "lesbo" och "I want to be beautiful". Hennes enda tillflyktsort är trotset, en förfallen lekstuga och avsky mot den sockersöta lillasyster Missy som är mammas och pappas prioriterade gullegris. Nörd-streber storebror Marks enda råd till Dawn är att uthärda. Själv kämpar han tappert framför läxboken och med sitt hopplösa coverband i pappas garage. Welcome to the Dollhouse rymmer inga potentiella svanar eller sanningssägare, inte mer än den vackra som från TV-skärmen överflödigt förkunnar för Dawn att alla behöver kärlek för att känna sig tillfredsställda. Men för att stå ut med frustrationen i att inte ens kunna spela (I Can't Get No) Satisfaction utan att hamna i baktakt, krävs det mycket pansar på garagedörren. Alla ljuger, fegar och fjäskar; de är med andra ord rätt mänskliga. Det är lätt att få blandade känslor för mycket välspelade Welcome to the Dollhouse, något som även är filmens främsta styrka. Den är lyhörd, motbjudande och kärleksfull. Solondz skiftar utan stora åthävor och medel mellan den personorienterade vardagsrealism som Mike Leigh behärskar så väl, och en något mer estetiskt iscensatt dramatik; ett distanserat betraktande som ibland bär antydningen av ett snett grin. Svart humor och botaniserande i olyckliga eller oglamorösa individer, kan väl sägas ligga mycket i tiden men den amerikanska independentfilmens dyrkande av det samtida och udda har inte fått en syster. Dawn och berättelsen om strävan efter att hålla sig i rätt läger, att behålla balansen mellan självrespekt och förnedring, sträcker sig längre bak i historien än så. Welcome to the Dollhouse är en av årets absolut bästa filmer.