Twin Town

Visst finns det här spår av den nya, brutala realism som präglade både Dödsleken och Trainspotting, och mycket riktigt hittar vi Danny Boyle som exekutiv producent bakom Twin Town.Men den här gången är vi inte i Skottland utan i Wales, i Swansea. En skitig industristad i någon mån också känd som poeten Dylan Thomas hemstad. "A pretty, shitty city", skaldar en av filmens tvivelaktiga polismän i filmens inledning, som en parafras på just Dylan Thomas.Swansea är något av tvillingstad med grannen Cardiff, men filmens titel syftar också på The Lewis Twins, två bröder i 20-årsåldern, i samhällets utkant, specialiserade på att stjäla bilar och sniffa lim.De lindrigt begåvade bröderna, villkorligt frigivna för de senaste bilstölderna, bor i husvagn tillsammans med pappan, mamman och systern, som är receptionist på stadens massageinstitut. Pappan tar ett tillfälligt jobb som takläggare hos stadens mäktige man, som äger rugbyklubben. Denne mäktige man, filmens överklass, heter för övrigt Cartwright och bor med hustru och dotter på gården Ponderosa!Den tillfälligt arbetande pappan faller i varje fall ner från taket och hamnar på sjukhus. Bröderna söker upp Cartwright för att få kompensation och när han skrattande kör dem på dörren, ja, då träffar skiten fläkten. Kriget är igång. Men Allens idé med filmen är naturligtvis inte så enkel att om inte bröderna funnits så skulle Swansea förblivit en idyll. Twin Town är istället en synnerligen pessimistisk studie av det lilla samhället där underklassens reaktion punkterar en varböld av korruption, där överklassen, polisen och kyrkan håller varandra om ryggen. Och när fel män från fel klass samtidigt har sexuella relationer med fel kvinnor från fel klass, ja, då blir det hela synnerligen delikat och komplicerat. Twin Town är således en både svart och kompromisslös film. Kevin Allen erbjuder inga lösningar, inga egentliga förklaringar, filmen är en elak, cynisk och skissartad bild av ett samhälle på väg att förgöra sig själv.Helt enkelt en både sevärd och intelligent debut som, om inte annat, borde ge Tony Blair en hel del huvudvärk.