Ingen kärlek för kultförklarade Traintspotting, inte heller den post-koloniala kalkonen Slumdog Millionaire. Nej, jag har aldrig varit särskilt förtjust i Danny Boyles filmer – och Trance gör absolut ingenting för att ändra på den saken. Simon (James McAvoy), anställd på ett auktionshus, blir knockad och förlorar minnet under ett insiderjobb. Plötsligt är den stulna tavlan inte där den ska vara och ligan han ingått maskopi med – frontade av den farlige fransmannen Franck (Vincent Cassel) – slussar honom till en hypnosterapeut (Rosario Dawson) för att ta reda på vart bytet tagit vägen.
Redan från start doppas våra huvuden rakt i intrigerna, för att sedan kölhalas i oväntade vändningar tills twistarna blivit fler än replikerna. Det går så långt att en svepande kameratilt längs Rosario Dawsons underliv blir en pusselbit i mysteriet. Vad en regissör inte gör för att motivera full frontal nudity...?
Men hur mycket det än vrids och vänds i manusväg slår berättelsen an sin ärligaste träff när Simon sluggas i pannan. För trots att Trance så gärna vill leka hjärngympa, resulterar filmen bara i en gräslig migränattack man helst vill glömma.
