Titan A.E.

Vi är i det fjärde millenniets början och de vackert blåskimrande men mycket maliciösa Drejerna har bestämt sig för att utrota människorasen. Orsaken till att de valt just oss bland alla andra rymdbor må vara aning dunkel -- texten säger visserligen något om att de är rädda för vår fantasi (vilket tyder på att de inte har sett speciellt mycket amerikansk science fiction-film) -- men deras tillvägagångssätt är desto mer resolut. De spränger helt enkelt jorden i småbitar och de människor som överlever tar sin tillflykt ut i rymden. 15 år senare träffar vi den rebelliske slashasen Cale, som sedermera motvilligt men med stigande patos blir rasens hjälte. Eller kanske snarare frälsare. Det religiösa temat är påtagligt, för att inte säga överviktigt, när den unge utvalde som en framtida Moses för sin lilla skock överlevare mot Kanaans land. I den ännu ej utannonserade tävlingen Bästa Avhoppare från Disney är regissören Don Bluth knappast en av förhandsfavoriterna till förstaplatsen. Medan avhoppare numero uno, Jeff Katzenberg, en tredjedel av megatrojkan i Dreamworks, med [I]Antz[/I] och framförallt aktuella [I]Chicken Run[/I], har visat den gamle arbetsgivaren var det nya animationsskåpet ska stå, har Bluth givit världen platta barnfilmer som [I]Landet för länge sedan[/I], [I]Resan till Amerika[/I] och senast [I]Anastasia[/I]. Och [I]Titan A.E.[/I] är en logisk fortsättning på Bluths lite malplacerat nostalgiska hållning. Rent konkret visar det sig i hans val att låta alla karaktärer tecknas för hand. Vilket kanske kan låta föredömligt för de som ännu inte räknar dataanimation som "äkta" filmkonst, men här ter sig krocken med de imponerande digitala scenerierna fatal. Rymdskepp, nebulosor och inte minst de olika planeterna med sina spännande miljöer har den nyansrikedom, struktur och suggestion som en rymdanimation anno 2000 kräver medan människor och andra varelser endast är snäppet mer vitala än Scooby Doo och hans hussar. Det är nästan som om de spelar med i en annan film. Av de levande figurerna är det bara de vätskelika Drejerna som har skapats av filmverkstans datorer vilket onekligen ger dem frisk air av framtid -- och i förlängningen min fulla tillåtelse att göra processen kort med den fyrkantiga människorasen.