Tjugotre år senare är det återigen dags att bekanta sig med kollektivet ”Tillsammans”. I originalfilmen var det nästan överfullt, men i denna uppföljare är det endast Göran (Gustaf Hammarsten) och Klasse (Shanti Roney) som bor kvar. Lagom till Görans födelsedag kommer resten av gruppen samman för en aning bitterljuv återförening.
Tillsammans 99 är första gången Lukas Moodysson försöker sig på en uppföljare, och det är också den första långfilmen han regisserar sedan Vi är bäst! för tio år sedan. Hans fans kan dock pusta ut: Moodyssons uppehåll från långfilm innebär inte att han tappat glöden. Tillsammans 99 når inte originalets höjdpunkter, men den rättfärdigar absolut sin existens. Lösa trådar från föregångaren når tillfredställande upplösningar när relationer och dispyter från kollektivets förflutna kommer upp till ytan. Viktigt att storfamiljen ”Tillsammans” dysfunktionalitet fortfarande står i centrum, i ännu en film som visar att olikheter och konflikt inte nödvändigtvis måste vara negativt.
Något som tyvärr inte är lika uppenbart som i första filmen är Moodyssons ikoniska stil. Under slutet av 90-talet och börja av 00-talet var han en av filmsveriges mest tydliga visuella tonsättare, men Tillsammans 99 är för det mesta tyvärr visuellt ointressant. Hade den tagit ut svängarna något mer i sin visuella stil hade de förhöjt filmupplevelsen ytterligare.
Men Moodyssons manus är starkt och det är glädjefullt att få se skådespelarna reprisera karaktärerna från kollektivet. Den som tycker om Tillsammans kommer inte bli besviken av denna del två.
