Så var vi här med den kanske mest onödiga rebooten på länge. För 13 år sedan hjälpte första filmen att göra Jason Statham till stjärna som föraren Frank Martin i en filmtrilogi som slutade med pinsamma The Transporter 3. När Statham avböjde att reprisera rollen i en ny trilogi för en spottstyver av hans vanliga gage så anlitades snabbt Game of Thrones-hunken Ed Skrein för att axla rollen i en nystart vars enda motiv är att tjäna pengar på en franchise som ingen bryr sig det minsta om.
Frank Martin (Ed Skrein) är superchauffören som har tre enkla regler: inga namn, ändra aldrig dealen, han vill inte veta vad det är han levererar. Ett välbetalt bud helt enkelt som dessutom inte är så usel på att slåss heller. I The Transporter Refueled dras han in i en vendetta mellan en grupp prostituerade och deras före detta ryska gangsterchef. Inte blir det bättre av att hans pappa (Ray Stevenson) kidnappas titt som tätt.
Precis som seriens tidigare delar är filmen producerad och skriven av Luc Besson, vilket innebär ett manus av en bilkåt sexistisk tonårskille. Männen sitter i bubbelbad med en halvnaken kvinna åmades framför sig varje gång ett telefonsamtal ska göras och dialogen är något som kopierats och klistrats in från en stereotypsgenerator. Det är tunt och rejält dumt, vilket inte nödvändigtvis behöver vara något negativt när det kommer till actionfilm (se Fast & Furious-filmerna).
Problemet här är att utan Jason Stathams grova charm och med Luc Bessons pubertala manus så vrider man sig oftare i stolen av pinsamma replikutbyten än underhålls av filmens faktiskt snygga actionscener. För visst är det bra när filmen inte försöker sig på någon handling; bilkrascher i slowmotion, spännande jakter utmed Rivieran och Jackie Chan-inspirerade slagsmålsscener ger faktiskt en underhållande behållning. Men utan den förlåtande over-the-top excessen hos redan nämnda Fast & Furious-serien så blir The Transporter Refueled inget mer än en påkostad direkt till dvd-film.
