När fan blir gammal blir han religiös, och när Luc Besson blir gammal blir han pretto. Den franske actionregissören har regisserat The Lady, ett två timmar och tolv minuter långt drama om den burmesiska demokrati- och frihetskämpen Aung San Suu Kyi. Bessons film har ungefär samma kronologiska och dramaturgiska finess som en genomsnittlig fjärdeklassares uppsats på temat ”Mitt sommarlov”.
Filmens manus känns som att det är copy-pastat från Wikipedia. Det är med andra ord en föga originell berättelse och de konstnärliga ambitionerna (eller förmågorna) är hållna på ett minimum.
Ibland känns det som att jag blir förflyttad till högstadiet igen och sitter på en lektion i samhällskunskap. Och i det ligger faktiskt något slags kvalitet; har man, i likhet med mig, inte superkoll på Aung San Suu Kyi och utvecklingen i Burma lär man sig faktiskt något. En, med all sannolikhet oavsedd, kvalitet i filmen är att man även får en metafysisk uppfattning om hur mördande tråkigt det måste vara att i likhet med Aung San Suu Kyi sitta i husarrest.
