Systrar

Vi som ser svensk actionfilm kan ju knappast påstå att vi är svältfödda på schablonbilden av hur den ryska maffian arbetar. Om man nu måste välja så är möjligen det mest lyckade försöket Agneta Fagerström-Olssons [I]Knockout[/I], medan [I]Hassel -- Förgörarna[/I] och [I]Dykaren[/I] tillhör dem som gör sig bäst i mörka gravkammare. Eftersom tillströmningen av rysk film på svenska biografer nu för tiden är i det närmaste obefintlig, ges sällan chansen att se fenomenet skildrat från hemmaplan. Men det förekommer. Givetvis. Man får bara hoppas att det görs mer lyckade försök än [I]Systrar[/I]. En film som är gjord av Sergei Bodrov Jr -- son till Sergei Bodrov, regissören bakom den fascinerande [I]Bergets fånge[/I], som gick på svenska biografer häromåret. Men att döma av sonens förstlingsverk, så har farsan en del att lära grabben i koncentration och fördjupning. [I]Systrar[/I] är nämligen i banalaste laget, även om den är ute i goda syften. De två systrarna, 13-åriga Sveta och 9-åriga Dina, har samma mamma, men lever i olika världar -- med lite god vilja kan man här se metaforerna det gamla och det nya Ryssland. Sveta har ingen pappa och har växt upp hos sin mormor. Hon drömmer om att bli krypskytt i kriget i Tjetjenien, medan hennes lilla halvsyster, som växt upp hos mamman och sin gangster till pappa, är en bortskämd liten sötnos som tar fiollektioner och målar läpparna röda. När Dinas pappa, Alik, i filmens början släpps ut ur fängelset, uppvaktas han omgående av sina gamla kumpaner, som hävdar att han har kvar pengarna från den senaste kuppen. Alik påstår att polisen tog pengarna -- en av många bilder av dagens Ryssland -- men polarna tror inte honom. Så klart. De hotar istället att kidnappa Dina, om de inte får stålarna, och familjen tvingas fly. Småningom hamnar systrarna på tu man hand och uppenbarligen är Bodrov Jr:s avsikt att visa på hur de två flickorna, med alla sina olikheter, till slut kommer varandra nära. Det är här filmen står riktigt ordentligt på huvudet. För dels uppfattar man inte tjejerna som så förtvivlat olika från första början och dels -- vilket så klart blir ett problem -- är det inget vi direkt bekymrar oss över. Möjligen hoppas vi att de ska överleva alla epa-gangstrar som jagar dem, men det är ju en annan femma. Det som alltså ska vara den röda tråden -- fungerar inte. Däremot har den här lilla filmen somliga förtjänster i det vi ser mellan raderna. Flickorna som tigger på tåget, militärövervakningen på gatorna, de korrupta statstjänstemännen och en solkig och uppgiven moral i största allmänhet. Med andra ord befäster Ryssland sin position på Topp 3--listan över länder man absolut inte vill åka till.