The Station Agent

[I]The Station Agent[/I] är på många sätt den typiska festivalfilmen. Amerikansk independent med Patricia Clarkson i en av rollerna, en sparsmakad dialog och en handling som makar sig fram med minimala åthävor. Efter att ha genomlidit ett gäng filmer på senaste Stockholms Filmfestival kan man ändå konstatera att [I]The Station Agent[/I] tillhör det absoluta toppskiktet - ett där både independentmanéren och de experimenterande mainstreamskådespelarna (Michelle Williams från [I]Dawson´s Creek[/I]) fungerar ypperligt. En berättelse om en dvärg med stark integritet och stort tågintresse, som flyttar ut till ett litet hus på vischan, låter kanske som ett lite väl lättköpt sätt att iscensätta utanförskap, men debuterande regissören Tom McCarthy vänder på förväntningarna. Den asociale dvärgen formligen överfalls av de uttråkade småstadsborna som i honom ser en outsider att anförtro sig till och ta hand om - något han inte alls är särskilt road av. Väntar på tåg gör man ju bäst ensam. Den här typen av filmer får sällan svensk biodistribution men jag skulle rekommendera ett besök utanför mittfåran. För det blir mot alla odds en film om vänskap. Och även om begreppet feel good numera framkallar kräkreaktioner, så är det här en sådan film i dess allra bästa bemärkelse. Det finns en stillsam humor och värme i [I]The Station Agent[/I] som liksom smyger sig på en när man minst väntar det, en osannolik må bra-film som aldrig blir insmickrande eller inställsam. En smärre bedrift i sig.