Star Trek: Nemesis

För det första har ingen under tjugo upplevt [I]Next Generation[/I]-fenomenet i TV (de tre senare serierna är [I]Deep Space 9[/I] och [I]Voyager[/I] samt den nya [I]Enterprise[/I]). För det andra spelas alla hjälte- och kärleksroller i nya NextGen-rullen [I]Nemesis[/I] av människor i övre medelåldern, vilket vore smart om femtioåringar var en stor målgrupp för rymdopera. För det tredje har försöken att hotta upp rymdtrikåerna och studio-planeterna resulterat i en olycklig visuell korsbefruktning mellan [I]Pitch Black[/I] och [I]De fördömdas drottning[/I]. Karaktärerna från TV-serien återintroduceras jämte några av sf-historiens kassaste skämt på Rikers och Deanna Troys bröllop. Bröllopsresan till Betazed bryts av ett diplomatiskt uppdrag som urartar, och naturligtvis glöms färdens ursprungliga mål bort under filmens gång. [I]Star Trek[/I] behöver inte vara rimligt, men till och med den som är van ifrågasätter varför romulanerna har klonat kapten Picard (Patrick Stewart) och varför Federationen reagerar på fiendens supervapen genom att samla ihop hela sin flotta till en plats där den bekvämt kan slås ut med en knapptryckning. Alien-ras du jour är romulanernas slavar, remanerna, som bor i mörkret och ser ut som Nosferatu-vampyrer i Blade-kappor. De leds i ett uppror av klonynglet Shinzon Picard (Tom Hardy). Det är bäddat för symboliska duster mellan den äldre och yngre Picard, hjälten och skurken, den privilegierades godhet mot den armes bitterhet. I motsats till de flesta på Enterprise är Stewart fortfarande en skådespelare, och nykomlingen Tom Hardy ([I]Band of Brothers[/I]) gör underverk med det undermåliga materialet. I deras scener tillsammans glimtar temats potential, men varje replik är en smärtsam påminnelse om att tiden har gått [I]Star Trek[/I] förbi. Androiden Data har ett småhäftigt stunt och remanernas rymdskepp Scimitar är riktigt coolt. Men det räcker inte på långa vägar ens för dem som känner något varmt i hjärtat när en skallig gubbe i röda tights allvarligt utbrister "The radient electromagnetic field is interfering with my tricorder." Det motverkas ju så kraftigt av att vampyren Lestat med rymdkanon i stället för huggtänder sitter och suckar patetiskt om sitt hårda liv på alienplaneten. "Childish dreams, lost in the dilithium mines of Remus." Stön!