Star Trek: First Contact

När science-fiction-genren under 60-talet så sakteliga blev rumsren, banades det väg för publiksuccéer och klassiker likt Apornas Planet och År 2001 -- ett rymdäventyr. Genren som hade bjudit på svartsynta orgier i bisarra monster lugnade ner sig -- in i bilden kom hjälten, i hand med rymdsåpan och familjeäventyret. I Närkontakt av tredje graden anländer ett gigantiskt rymdskepp med vänlig discobelysning. Två fällda kommentarer ur den församlade människomassan är: -Oh my God- och -Oh shit-, två trosdelningar som även är representativa för Star Trek-fenomenet. Själv lutar jag mer åt den senare bekännelsen. Detta beror inte bara på Star Treks obefintliga upphetsningsfaktor, utan framför allt på det faktum att jag inte är medlem i klubben. Star Trek: First Contact blinkar emellertid mer mot en hednisk publik än övriga Star Trek-alster. Pedagogiskt nog rör sig handlingen runt den första kontakten mellan människor och livet i de yttre sfärerna. Borgerna, de onda technosoldaterna, har tagit sig ett antal årtusenden tillbaka i tiden för att sätta käppar i hjulet för Zefram Cochranes warp-försök. I First Contact har antagonisterna till och med fått ett märkbart och slemmigt ansikte i drottning Borg. Måna om sin egen existens ger sig Enterprise-styrkan under dess ledare Picard iväg för att rädda "den första kontakten". Men trots att First Contact siktar högre än till sedvanligt statiska konferenser i rymdhytten, känns filmen tämligen oangelägen. Om man önskar mer än blotta uppenbarelsen av ett nytt Star Trek-alster, eller inte har plöjt igenom större delen av den tidigare produktionen (och använder sig av denna som en måttstock eller referensram) -- känns filmens helhetskonstruktion ihålig och långsökt. I de överraskande inledningsscenerna, som fångar makro- och mikrokosmos i Picards öga, och tyngdlöst slingrar sig i Enterprises snäva tunnlar, känns vare sig Stanley Kubrick eller Ridley Scott långt borta. Sedan är det Star Trek. Det är som att gå på ett naturhistoriskt museum och titta på uppstoppad mammut. Det är oproportionerligt, lite fascinerande, samt knastorrt.