Spun

"Jag vet, varför inte låta John Leguizamo runka i en strumpa!! Eller filma när Mena Suvari sitter och skiter!! Och så kan jag köra lite sån skön "ironisk casting" - typ att återförena Eric Roberts och Mickey Rourke eller nåt. Hahaha. Ja, herregud, va får jag allt ifrån!" Löst baserad på vettvillingen Will De Los Santos anteckningar om sina mest minnesvärda snedtrippar, berättar [I]Spun[/I] om tre dagar i speedmissbrukaren Ross (Jason Schwartzman) liv. Resultatet blir en ansträngd liten slice of life-buffé om hur Ross glömmer bort sin nakna, fastbundna flickvän på ett hotellrum och istället tillbringar resten av filmen med feta cowboyjunkien The Cook (Mickey Rourke), psykot Spider Mike (John Leguizamo), två horiga white trash-brudar (Brittany Murphy, Mena Suvari) och en handfull andra outhärdligt ointressanta karaktärer från någon refuserad livsstilsreklam. Antagligen hade Jonas Åkerlund hoppats på att hamna någonstans mellan [I]Fear and Loathing in Las Vegas[/I] och Paul Morrisseys 60-talsfilmer. Att det ska bli kult och att Terry Richardson ska ringa och gratta av bara farten. Istället lyckas han med konststycket att göra 5 000 klipp mellan olika sleaze-artefakter utan att prestera en enda bild som förmedlar något. Att var för sig så högintressanta ämnen som knark, bajs och sex kan ingå en så livlös union är ett litet mirakel. Fiaskot med [I]Spun[/I] blir kanske som tydligast om man jämför den med Darren Aronofskys rörande drogdrama [I]Requiem for a Dream[/I]. En film som på ytan använder likartade grepp - panisk editering, close ups på ögonvitor och en skildring verkligen "inifrån" sina anti-hjältar. Ändå gör Jonas Åkerlund alla fel i boken. Hans karaktärer är platta och tråkiga. Hans vurm för dekadens och edgyness blir påklistrad och pinsam. Han är dessutom så intellektuellt ohederlig ("droger är dåligt för dej, kolla så jävla fränt det är!!") att det gränsar till begåvningshandikapp. Att regissören skriver in några av sina närmaste rockstjärnepolare i ironiska cameoroller (Billy Corgan, Debbie Harry, Rob Halford) kanske glädjer någon, men förstärker mest intrycket av hur rakt igenom väntad och ängslig den här produkten är. När framtidens arkeologer ska förklara precis vad som gick fel under 2000-talet kommer de plocka fram Criterion-utgåvan av [I]Spun[/I].