Spiceworld - The Movie

För de som har bestämt sig för att hata Spicegirls finns det mycket att reta sig på i denna film om en sanslös vecka i deras liv. Spiceworld - The Movie är som ett förlängt MTV-inslag som har skruvats till max. Femklövern har fått total frihet att vara precis hur vilda, gapiga, fräsiga och leende som helst. Människorna i filmen är lika karikerade som tjejernas personligheter och intrigen är tunn som en mintkaka. Ändå är det svårt att inte tycka om dem, eftersom de är så himla söta och rara. Kanske är det också det som är problemet, för när både deras musik och deras framtoning känns lika utmanande som de sju små dvärgarna är det omöjligt att hålla intresset uppe för oss som har lämnat dagisåldern. Glimtvis känns filmen redan nu som en vemodig tillbakablick på en karriär som passerat zenit. Intrigen fokuserar sig på veckan som leder fram till deras första spelning på Royal Albert Hall, och vi får se dem slänga käft, lämna sin manager (oj, då!), kriga mot den intensiva pressbevakningen (oj, då! igen) och fly från utomjordningar för att kunna förlösa små bebisar på nolltid. Allt är asknasigt, och stundtals ganska underhållande. Regissören Bob Spiers tillåter inga gränser för karaktärerna i filmen. Vi får skratta åt tjejerna när de driver med sin egen unika existens och cameorollerna kommer slag i slag: Roger Moore är en sanslös Blofeldskarikatyr, Geri går in i en telefonkiosk och förvandlas till Bob Hoskins(!), Steven Fry är domaren som dömer nästa singel att floppa och Elvis Costello är bartender - för att nu nämna några. Trots den digra uppslutningen är Spiceworld - The Movie, föga överraskande, en undermålig film vad gäller karaktärsutveckling och sammanhållen intrig, men som inget mer än harmlös underhållning fungerar den - om det nu verkligen, verkligen, är Spicegirls man vill ha.