Sofies värld

Det här är alltså Nordens hittills dyraste filmprojekt. 74 miljoner landade slutnotan på. Lars von Trier lär väl spräcka det med sin [I]Dancer in the Dark[/I] , men så här långt är det Erik Gustavsons ([I]Telegrafisten[/I] ) filmatisering av Jostein Gaarders bästsäljande bok som kostat mest. Boken har sålts i 15 miljoner ex och översatts till 44 språk. Inte illa för en bok om en 14-årig flicka som står på huvudet i filosofins historia - från antikens Grekland och fram till våra dagar. Det finns alltså typ 15 miljoner skäl till att göra film på boken. Herregud, om så många köpt den, hur många ska då inte se filmen?Jag har inte läst boken, men är ändå rätt övertygad om att flera av dem som tagit den till sina hjärtan kommer att bli grundligt besvikna. För det här är en provocerande ytlig historia. Det som uppenbarligen fungerade i boken fungerar inte i bilder. 14-åriga Sofie får plötsligt små lappar i brevlådan och videofilmer levererade av en mystisk hund, där filosofins grundläggande fråga "vem är jag?" står i fokus. Avsändare är en man - som givetvis bär skägg, på filosofers vis - som kallar sig Alberto Knox och som spelas av Tomas von Brömssen. Det är ju en nordisk samproduktion, och då suddas genast språkgränserna ut på ett självklart vis. Denne Alberto Knox tar med Sofie på en guidad tur genom historien, där tonvikten läggs på filosoferna, vetenskapsmännen och de stora uppfinnarna. Det blir en "best of" där vi får ett citat av Kopernikus, ett annat av Shakespeare och ett tredje av Leonardo da Vinci. Pliktskyldigast betas de av, en efter en. En snuttifierad version av flera tusen år av framsteg. Och ungefär lika spännande som en cd-rom för femteklassare. Då är själva sidohandlingen egentligen intressantare. I en spegel, på andra sidan liksom, hemma hos Alberto Knox ser Sofie en annan flicka, som ser ut precis som hon. Som hon inte når, men som hon kan iaktta som i en annan dimension. Det är lite grumligt, men här erbjuds i alla fall något åt fantasin. Vilket jag är övertygad om att även huvudhistorien gör. I boken, alltså.