Det hade varit lätt att förlita sig på att man har Noel Coward i ryggen och räkna med att det blir roligt och vasst av sig självt, men Elliott stannar inte där utan dompterar sin ensemble till perfektion med undantag av Jessica Biel. Hon är duglig men känns lite som ett budgetalternativ, ännu mer så omgiven av brittiska proffs med precisa vokaler och syrliga ögonbryn. Hon spelar den kavata racingföraren Larita som gifter sig in i tjugotalets brittiska överklass och vägrar låta dem trampa på henne, och gör det som sagt acceptabelt men lite för självmedvetet. Det hela inramas av millimeterprecis cinematografi som är minst lika fräck som manuset, och ett läckert soundtrack som blandar gamla Coward-örhängen med jazziga oväntade covers på moderna hits.
