Det är inte svårt att förstå varför en skildring av kulturkrockar kring en marockansk familj i Holland får svensk distribution, om än i liten skala. De senaste åren har flera uppmärksammade brott med rasistisk bakgrund skett i Holland, som morden på högerextremisten Pim Fortuyn och filmaren Theo van Gogh. Holland har, i jämförelse med andra OECD-länder, lyckats sämst med att ge invandrare tillträde till arbetsmarknaden och regeringen har fört en invandringspolitik som hör till Europas hårdaste. När man för ett tag sedan skulle utse historiens störste holländare fanns namn som Anne Frank och Rembrandt med bland kandidaterna. Vinnare blev - Pim Fortuyn.
I Shouf Shouf Habibi känner vi igen det mesta. I den muslimska patriarkala familjen dricker man te och pratar om respekt. Pappan säger åt dottern Leila att bära slöja och tar emot unga kandidater att gifta bort henne med. Äldste sonen Sam är acklimatiserad polis och hans yngre bror Abdullah, Ap, vet inte vad han vill med livet. Det är inte så man trillar av stolen. Ap föredrar att spela biljard med vännerna framför att ta tag i sitt liv. Han misslyckas både med att ha ett vanligt kontorsjobb och att råna en bank. Men så händer något märkligt. Från att ha varit en slacker av rang kovänder han plötsligt. Han slår inte bara ner sin syster då hon "beter sig som en hora", dessutom tar han första planet till Marocko för att hitta en hustru att föra hem till Holland. Man förstår inte varför, och när, den radikala omställningen hos Ap sker. Ingen som helst förklaring ges. Istället förväntas åskådaren lika fort ställa om från komedi till drama. Särskilt förbryllande är scenen då en bortvald flicka i den lilla marockanska byn slänger sig kring Aps ben och ber honom ta henne med sig, då hon inser att hon annars kommer att förbli ogift och utstött. Humor eller tragik?
Inför den svenska lanseringen försöker man jämföra med Jalla! Jalla!, man har till och med plagierat den grafiska profilen. Shame on you! Där Josef Fares skildrade kulturkrockar med utsökt timing, humor och autentiska dialoger representerar Shouf Shouf Habibi buskisgags av sämsta sort - snubbel i trappor, krock med rullstol, fall genom hål i golvet etc. Detta är tydligen det första försöket att skildra marockanskt liv i Holland. Tyvärr är det inte alltid som ändamålen helgar medlen.Skådespelare:
Regi:
