Först Ella Lemhagens underskattade Drömprinsen, därefter Ingela Magners Selma och Johanna - en roadmovie och nu Christina Olofsons Sanning eller konsekvens. Plötsligt är det inte bara "den manlige regissören i kortbyxor", som en väninna så träffsäkert formulerade det, på biograferna. Plötsligt syns nu också tjejerna, och inte i sentimentala återblickar utan mitt i samtiden. Och dessutom är det bra filmer, alla tre.
Christina Olofson, som mest har erfarenhet från dokumentärfilmen, har tillsammans med Annika Thor arbetat fram manuset till Sanning eller konsekvens. En historia som svensk film längtat efter länge och som snarast för tankarna till dansk ungdomsfilm och då i synnerhet Nils Malmros 80-talspärla Kunskapens träd.Det handlar om brytningstid, om spel och intriger mellan några tjejer i en sjätteklass. 12 år, fortfarande barn, men redan halvvägs in i vuxenlivet. Huvudrollen Nora, förbluffande tonsäkert spelad av Tove Edfeldt, befinner sig i ett sorts ingenmansland i klassen. Ena dagen lierar hon sig med tuffa Fanny och Sabina, nästa dag förbarmar hon sig över den mobbade tjockisen Karin. Och någonstans mellan hötapparna pågår en förvirrad jakt på en egen identitet.
Det är sannolikt den dokumentära erfarenheten som hjälpt till att skapa realismen i filmen. Christina Olofson är intresserad av verkligheten och jag tror att det underlättar. Hon är inte road av att måla upp en förskönad bild av denna period i livet, som är så utsatt. Därför är det heller ingen vacker historia vi får se.Jag vet inte hur Christina Olofson gjort, men det är sällan vi ser så trovärdigt och realistiskt spel på så många unga, oerfarna händer. Tove Edfeldt, som sagt, men även Anna Gabrielsson (Karin) och Alexandra Dahlström (Fanny) bär Sanning eller konsekvens på sina späda axlar.
Jag har själv en dotter som är 13 år och blir stundtals mörkrädd när jag ser Sanning eller konsekvens. Så, alla föräldrar till tonårsflickor, ska ni se en film i år (tillsammans med era döttrar) så vet ni nu vilken.
Skådespelare:
Regi:
