Först Ella Lemhagens underskattade Drömprinsen, därefter Ingela Magners Selma och Johanna - en roadmovie och nu Christina Olofsons Sanning eller konsekvens. Plötsligt är det inte bara "den manlige regissören i kortbyxor", som en väninna så träffsäkert formulerade det, på biograferna. Plötsligt syns nu också tjejerna, och inte i sentimentala återblickar utan mitt i samtiden. Och dessutom är det bra
