Sahara

Dirk Pitt kanske inte är det läckraste namnet en actionhjälte begåvats med, men Matthew McConaughey gör sitt tappraste för att man snart ska sluta hänga upp sig på saken. Pitt är forskaren och äventyraren som tillsammans med kompisen Al tar sig till Mali för att leta reda på ett krigsfartyg med en last av guld som försvann spårlöst under det amerikanska inbördeskriget, och som man fått indikationer på tog sig ända till Afrika. Under sin vilda jakt träffar de på en kvinnlig läkare från WHO som undersöker ursprunget till ett virus som florerar i Nordafrika och hotar att sprida sig globalt. Nu måste Pitt och Al även rädda världen samtidigt som de försöker spåra det försvunna skeppet. Men onda män i oklanderliga kostymer har naturligtvis andra planer för våra hjältar. [I]Saharas [/I]stora stjärna heter dock Seamus McGarvey vars foto är alldeles enastående, precis som i [I]Timmarna, Vintergästen [/I]och [I]The War Zone. [/I]Här kommer ett ord som jag har förbaskat svårt för, som delar plats vid skampålen med bland annat "hudnära", "pappers- tunn" och "tillbakalutat". Ordet är "krispigt" och jag kan inte hjälpa att det är det ord som bäst beskriver McGarveys bildsinne. Under inspelningen skapade han till och med ett eget specialfilter för att kunna hantera det starka ljuset i Sahara och som ger en stilig sepiaglans till filmen. Det är tydligt att man gett sig katten på att försöka skapa en uppdaterad Indiana Jones där afrikanska krigsherrar ersatt nazisterna och det mystiska skeppet får agera ark. Men det blir tydligt att där Harrison Ford klarade skivan galant på egen hand är McConaughey beroende av sin sidekick Steve Zahn för att leverera lite. friktion. Pitt är helt enkelt lite för perfekt på alla sätt, även om väl detta inte direkt är en genre där man ska sitta och hetsa upp sig över stereotyper. Skönt för övrigt att se Afrika och dess invånare skildrade som mer än bara hjälplösa offer och istället hyfsat självständiga individer som inte ständigt går och är tacksamma för den vite mannens närvaro.