Sabrina

Sydney Pollack ger sig här i kast med en remake av filmen Sabrina, regisserad år 1954 av Billy Wilder med Humphrey Bogart och Audrey Hepburn i de bärande rollerna. Pollacks version inleds med ett "Det var en gång...", vilket genast ger en tydlig signal till publiken att här bjuds en saga, så lägg undan era krav på realism och trovärdighet. Vi möter sedan en tanig Julia Ormond i titelrollen som dotter till en stinkande rik mans privatchaufför. Den välbärgade, spelad av Harrison Ford, har en yngre rumlare till bror och det är Sabrinas kärlek till honom som är denna, minst sagt, romantiska historias bränsle. Sabrina åker till Paris och vid hemkomsten något år senare ser yngre brodern att den fula ankungen blivit en sexig svan. Fords strikte affärsman inser med bävan att den begynnande romansen mellan brodern och Sabrina är på väg att spoliera en miljarddollaraffär och kopplar därför på charmen för att vinna tjänsteflickans hjärta - och sedan dumpa henne.En anledning till att göra en remake på en 40 år gammal film skulle kunna vara att grundhistorien är så pass levande att den förtjänar att placeras i vår nutid med allt vad det innebär av ändrade sociala, ekonomiska och, inte minst, filmtekniska förutsättningar. Inget av dessa antaganden verkar dock vara grogrunden till återskapandet av Sabrina. Intrigen är simpel och 50-talskysk, bildspråket lika innovativ som i en Ace of Base-video och det är enbart genom att snegla på rekvisitan som man kan ana att vi befinner oss på 90-talet. Det finns dock en icke föraktlig komponent som gör det lättare att köpa Sabrinas mjäkiga framtoning - Harrison Ford. Visst syns det att axlarna har börjat slutta, hans transformation till James Stewart är snart total, men hans karisma behöver definitivt inga kryckor. Bonus: Bogart lär ha beskyllt Wilder för att det inte var han, utan hans treåriga avkomma, som skrev manus till Sabrina.