Rules of Engagement - Spelets regler

Visst går det att uthärda basebollfilmer även om man aldrig förstått reglerna, och visst är det så att alla dessa rättegångsfilmer gjort att de flesta av oss är betydligt bättre insatta i det amerikanska rättssystemet än i det svenska. Men för att kunna uthärda den typ av unken etnocentrisk patriotism som Krigets regler står för måste man nog vara född amerikan och dessutom uppfostrad i ett strängt republikanskt hem. Filmens tar sin utgångspunkt i en incident som inträffar när en amerikansk insatsstyrka ska evakuera den amerikanska ambassaden i Jemen. Ambassaden är utsatt för eldgivning från krypskyttar, samt från stenkastning från demonstrerande folkmassor. När styrkans hårt pressade befäl beordrar sina mannar att öppna eld mot folkmassan dör ett hundratal personer, av dem många kvinnor och barn. En utrikespolitisk kris är ett faktum och den amerikanska regeringen vill gärna att befälet görs till syndabock. Resten av filmen upptas sedan av ett rättegångsdrama som får Ally McBeal att framstå som intelligent och klartänkt juridik. Under denna rättegång försöker man klargöra om befälet brutit mot krigets spelregler, eller om regeringen bara är ute efter att mörklägga sanningen. Det finns flera ansatser till intressanta frågeställningar i Krigets Regler. Om man kan begära att en sönderstressad soldat ska kunna fatta de rätta besluten satt under omänsklig press? Om det är ursäktat att bryta mot regler och förhållningsorder och offra oskyldiga för att rädda amerikanska soldaters liv? Allt problematiserande är dock bara fejk. Tunn kosmetika för att någotsånär trovärdigt kunna leverera filmens entydiga svar. Att det är okej att meja ner några hundra skrikande araber, även om det råkar vara ett krigsbrott. Att civila bara är makthungriga och intriganta lögnare - beredda att offra en tapper, hederlig soldat för att tjäna politiska poäng. Ja, man drar sig inte för att till och med försöka försvara grymheter som begicks redan under Vietnamkriget. Att hyfsade skådespelare som Tommy Lee Jones, Samuel L Jackson och Ben Kingsley lånar ut sina namn till sån här smörja är bara att beklaga. Jag var inte medveten om att det var så illa ställt med deras karriärer.