När det blir höst brukar jag ibland vid sjutiden någon torsdagskväll känna att nu, nu skulle det vara mysigt att gå på bio. Alltså inte bara se en film utan verkligen gå på bio, helst med en ask sådana där russin med choklad på. Sådana dagar brukar jag vanligen välja en lättsmält romkom, men det är för att filmer som [I]Red Eye[/I] är ganska sällsynta numera. Så här minns jag all action från 80-talet: den kräver inget av tittaren medan den pågår och lämnar inga tröttsamt pockande funderingar efter sig när den är slut.
Lisa jobbar med problemlösning på ett lyxhotell. Hon är kompetent och effektiv, men på det stora hela en helt vanlig tjej. I incheckningen till nattflyget hem från sin mormors begravning träffar hon en livsfarligt charmig kille. Så fort planet lyfter försvinner charmen som ett bagage i transit, men livsfarlig är Jack fortfarande. Om det nu är Jack han heter. Någon måste dö, berättar han, Lisa ska samarbeta, och vägrar hon blir det hennes egen pappa som får ett skott i nacken. Jag betonar att det är ett skott och inte till exempel vampyrtänder eftersom regissör Wes Craven kommer från skräckgenren. Delar av filmens reklamkampanj låter påskina att det pågår något övernaturligt i handlingen. Det gör det nu inte: det röda ögat i titeln hänvisar bara till hur nattflygens passagerare brukar se ut på morgonen.
Rachel McAdams spelar den rådiga hjältinnan och liksom i både [I]Mean Girls[/I] och [I]Wedding Crasher[/I] är hon en moraliskt ambivalent figur med tveklöst fantastiskt hår. Lisa vägrar bli ett offer och sprattlar emot med en viljestyrka som insinuerar att hon kanske också har en del hemligheter i bagaget. Cillian Murphy ([I]Batman Begins[/I]) är en av de mest karismatiska skådisarna i sin generation. Det är nästan synd att han mest blir erbjuden galna fienderoller, men bara nästan eftersom han ju gör dem så väldigt bra. Här får han skalla en värnlös tjej och ändå känner man nästan sympati för psykot som bara försöker göra sitt jobb. Precis som alla filmens flygvärdinnor och receptionister är han en kugge i ett större maskineri. Man kan säga att det här är statisternas thriller: attentatet som planeras där nere på marken går till slut av stapeln utan att vare sig Lisa eller Jack är med.
I stället för bomben och biljakten håller Craven fokus på de vardagliga spänningsmomenten. Flygresans tusen frustrerande detaljer. En ny bekantskap som plötsligt ställer vansinniga krav. En obehaglig känsla av att inte vara ensam i sitt hem. Det är berättande rakt upp och ned. Inga krav. Inga krusiduller. Ingen eftersmak. Svårare än så här är det faktiskt inte att sätta ihop en bra bioupplevelse.Skådespelare:
Regi:
