Predators är filmen jag hade skrivit när jag var 13 år. Slemmiga utomjordingar slåss mot en katanasvingande yakuzamedlem, en afrikansk dödspatrullsoldat, en hårdhudad legoknekt och andra mer eller mindre livsfarliga människor från jordens alla hörn.
Med en skakig grund som luckras upp vid minsta beröring är regissören smart och försöker rikta vår uppmärksamhet mot fasadens gulddetaljer och polerade exteriör. Men trots ett par snygga sekvenser gör det skrattretande skådespeleriet (speciellt från Oscarsvinnande Adrien Brody som här väser fram replikerna och är så cool att han inte ens kan säga sitt namn) att man snabbt tröttnar. Det märks att skådisarna själva misstror och kanske är Nimród Antal fel regissör. Filmen vet liksom inte om den ska försöka sig på något nytt eller hålla sig till Predator-rötterna och denna tvivel genomsyrar hela produktionen – det är som att de själva vet att de inte kommer att vinna några nya fans samtidigt som de gamla kommer att bli besvikna. Nu har de gjort någon slags kompromiss och i stort sett spelat in nyversioner av originalets nyckelscener. Vilken särdeles dum idé.
