Outrage är den japanska stjärnregissören Takeshi Kitanos återkomst till yakuzagenren efter år av mer flummiga alster. Det är en tillbaka till rötterna-film där Japans undre värld synas, utan förskönande glimmer.
Åtminstone på pappret. I själva verket består Outrage av en samling scener där arga män skriker på varandra och delar ut plötsliga knytnävslag. Det är en film med, en för genren, högst alldaglig handling och där inte en enda av karaktärerna har ett älskvärt drag. De är antingen fega, våldsamma, korrupta eller bara allmänt psykiskt instabila. Och kanske är det så man är som yakuzamedlem, men det blir inte speciellt intressant att se på och våldet blir otippat uddlöst. En fingeravhuggning med slö mattkniv? Fine. En extra djupgående tandborrning? Okej. En särskilt kreativ hängning? Cool.
Att Kitano har slarvat med manuset hindrar honom dock inte från att göra ett bra regiarbete med långsamma klipp och oväntade vinklar. Det är den största behållningen i en dussinfilm som låter tradition och invanda mönster stå i centrum.
