På grekiska betyder ”nyad” vattennymf, något som simmaren Diana Nyad tagit till sitt hjärta sedan ung ålder. Hon ser det som sitt öde att simma, och inte vilka sträckor som helst. Under perioden 2011-2013 gjorde Diana, som vid tiden var 64 år gammal, fyra försök att simma från Kuba till Florida. Länge troddes denna sträcka vara fysiskt omöjlig att klara av, inte minst för en kvinna i hennes ålder. Men med rätt team under rätt omständigheter skulle den otroliga simningen bli verklighet, och Diana bevisade att inget kan stoppa en om viljan är stark nog.
Filmatiseringen av denna triumfhistoria är dugligt inspirerande i ton med hur en biografisk sportfilm bör vara. Annette Bening som titelkaraktären och Jodie Foster som hennes tränare och vän Bonnie Stoll lyfter materialet genom deras påtagliga kemi, men överlag är detta en blek rulle. Nyads tragiska ungdom skildras genom klyschiga tillbakablickar, i scener som präglas av ett skimrande filter i syfte att skilja dåtid från nutid. Filtret ger känslan av ett lågbudgetprojekt och tar bort fokus från den gravallvarliga verklighet som filmskaparna försöker porträttera. Speciellt i kontrast till hur polerad resten av filmen är.
Dessutom misslyckas Nyad med att djupdyka i protagonisten som person. Manuset snuddar vid hur övergreppen under ungdomen påverkat hennes vuxenliv samt hur Dianas halvnarcissistiska personlighet påverkat människor runtomkring henne, men lika snabbt som dessa aspekter tas upp glöms de bort igen. Det hela resulterar i ett ofokuserat och uddlöst manus, där en eller två omskrivningar hade gjort gott för det slutgiltiga resultatet. Som tur är flyter Nyad på ganska väl då majoriteten av speltiden består av välregisserade simningssekvenser. Dessa scener är faktiskt spännande och håller filmen från att vara ett sömnpiller helt utan positiva egenskaper. Dessvärre räddar det inte helheten från att vara en matt och ytlig tolkning av Diana Nyads liv.
