Night in Paradise

David Weiss 09:00 8 Apr 2021

Tae-Gu har nyss anlänt till den autonoma provinsön Jeju efter att ha slaktat ett badhus fullt med halvnakna gangsters. Där ska han gömma sig en vecka medan saker och ting lugnar ner sig hemma, men förståeligt nog tar inte de rivaliserande klanerna särskilt lätt på en massaker. Medan Tae-Gu, förstörd efter att hans syster och systerdotter blivit mördade när han försökte lämna gangstervärlden bakom sig, ska få tiden att gå lär han känna den självmordsbenägna Jae-Yeon. Tillsammans börjar de känna sig mer levande, samtidigt som priset på Tae-Gus huvud är fortsatt högt.

Night in Paradise täcker på många sätt in det som kommit att känneteckna den moderna, koreanska actionthrillern. Vildsinta fighter i välstrukna kostymer, högt tempo, grafiskt våld och snabba tonlägesskiften. Men när exempelvis The Gangster, The Cop, The Devil (2019), och många andra i sitt slag, låter stilen vara pulserande och högoktanig för att fånga galenskapen, så är Night in Paradise kyligt distanserad. Kameran bokstavligen glider från händelserna, mer brydd att hitta en häftig kameravinkel än att fånga berättelsens patos. En nästan nihilistisk kontrastverkan uppstår. Blottade och upprivande känslor gestaltas med ett inte särskilt klädsamt försök till aseptisk coolhet.

Det är ingen motsägelse i sig att framställa thrillervåld med klinisk distans. David Cronenbergs Eastern Promises (2007), som Hoon-jung Park referar till tydligt i den inledande massakern, är ett utmärkt exempel på hur en kylig blick kan ta fram intressanta och tankeväckande komponenter ur en hetlevrad genre. Men istället för att locka fram nya ingångsvinklar ur en beprövad genremall, så ser regissören Park på händelserna genom ett lager av is. Inget nytt kommer fram och filmen vaknar aldrig riktigt till liv. Det hela blir istället inte mycket mer än en trött, nihilistisk pose med skarpladdat vapen riktat mot sin egen tinning.

Nagwonui bam
Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner