När Finbar försvann

Unge, Dublin-bon Finbar får chasen att spela för schweiziska fotbollslaget Grasshoppers, bränner sina skepp och är snart hemma i förorten igen. Han vantrivs, blir ovän med lärare och kompisar och försvinner en dimmig natt när han balanserar på ett broräcke över motorvägen. Grannskapet förfäras. Tre år går. Finbars mamma blir ihop med kvarterspolisen, Finbars kompis Danny deppar, flickvännen gråter och en slemmig videoproducent/sångare skapar en anskrämlig videohit som berättar om Finbars försvinnande. Förvirrande? Jo, men detta är ändå bara ett axplock ur hela den på tok för långa inledning som leder fram till att Danny letar upp Finbar i nordligaste Sverige. Väl framme där lämnas manusets noggrannt utlagda huvudlinje för en tafatt och döfödd romans mellan Danny och Fanny Risbergs vilda babe Abbi. Det var inte igår man såg en engelsk-svensk-irländsk samproduktion. Det låter intressant. Irländare hand i hand med engelsmän. Vad kan möjligtvis vi ha gemensamt med dem och vad kan utvinnas ur ett dylikt samarbete? Svaret efter visningen är entydigt: Inte mycket. Filmens text vill hävda att likheterna mellan våra, och kanske alla, folk är många. Ensamheten, bland annat, är universell, man kan vara lika övergiven i en överbefolkad, grå förort till Dublin som i en snövit, öde förstuga till Kiruna. Visst, "why not", som Magnus Uggla sjöng 1977. Det är inte här, utan i skildringen av karaktärerna, speciellt svensken/samen/finnen (de blandas friskt) som Sue Clayton eventuella vilja att ena skapar avstånd. Den som tröttnat på Colin Nutleys schablonbild av nordbon har här nämligen mycket att oroas över. Fanny Risbergs snöskoterkvinna är en riktig svensk kvinna, det vill säga: sexuellt företagsam, hugger ved och fångar män med lasso. Samen/svensken/finnen är råbarkad, tangoälskande och sitter och diskuterar olika slaktmetoder samtidigt som han karvar kött ur egna armen. Några småleenden och dråpliga situationer lyckas Sue Clayton ändå trolla fram men annars är det enkom förvirring och leda som gäller.Ett förvånat ögonbryn höjs över faktumet att man under titeln "Producent" hittar mycket välrenommerade och habile Bertil Gilbert Grape Ohlsson.