Jag vet inte riktigt varför, men Mysteriet i Mouthe gör mig förbannad. Den normala reaktionen på en undermånig film brukar vara densamma som på ett ointressant samtal – avfärda, stäng av.
Den här franska anrättningen är dock en riktigt jobbig jävel, en slyngel som tar så mycket i anspråk att ett känslosamt hat tvingas fram från åhöraren (det vill säga publiken). När pressreleasen talar om Twin Peaks och The Coen Brothers för att sedan leverera något som liknar TV4:s avskyvärda sommardeckare Morden i Sandhamn förstår ni kanske digniteten på denna populärkulturella provokation.
Den kallt belägna staden Mouthe är så grå och själlös att Rolf Lassgård och en rostig Saab skulle innebära en färgexplosion för det lilla samhället. Förmodligen är denna totala brist på karisma också anledningen till att hela byn tycks vara maniskt besatt av en saggig och överexploaterad ostmodell i färgat hår. Vad gäller vår huvudperson, författaren David Rousseau, är han helt enkelt bara mycket dum. Hans känsloregister består i att ständigt stöna förnöjsamt och le av oförklarligt välbehag.
