Upplägget är följande: Den unge (tja...) musikern, kompositören Glenn Holland (Richard Dreyfuss) har ingen större framgång med sin musikaliska karriär. Hans fru Iris (Glenne Headley) övertalar honom att för familjens försörjning acceptera "några års" undervisning som musiklärare. Vi befinner oss i 1960-talets mitt och livets trivialiteter kommer så att säga att under de närmast 30 åren nästla sig in emellan Glenns dröm och hans vardag; lektioner, fru, barn, familj, hus, bil etc.Det är ingen ovanlig utgångspunkt för ett stycke dramatik och ingen ovanlig tanke för de flesta av oss: Vad är ett Liv, egentligen, och vad är allra viktigast?"Ursäkta mig, men vad var det där som svischade förbi? Det var ditt liv, grabben."Glenn stretar på med sin ofullbordade symfoni, undervisar, ser sin son växa upp, vardagsproblem hopa sig, lösa sig och så en inte alldeles särskilt vacker dag tar allting slut.Regissören Stephen Herek kommer förmodligen inte att vid sitt livs bokslut befinna sig kvalificerad för filmens Hall of Fame, men man kommer säkerligen minnas honom som kanske en god far, en trogen presbyterian (vad vet jag), en djävul på att bygga mekano och som en hygglig, habil yrkesman, arbetandes inom filmindustrin med några hyfsade publikframgångar.I just det aktuella fallet kan man tyvärr alltför lätt anklaga honom för brist på mod och originalitet. Några politiska samtidskopplingar följs aldrig upp, relationer utvecklas aldrig, ja, livet tas så att säga aldrig riktigt på allvar. Det blir vad det blir, harmlös underhållning under 2 timmar och 20 minuter; vilket är åtminstone 40-50 minuter för långt. Det saknas effektivitet i berättandet, det saknas fokus och koncentration. Ett energislöseri som jag tror varken filmindustrin eller vi betraktare har råd med. För att nu inte glömma den allra värsta sortens sentimentalitet; jag tillhör normalt just sentimentalitetens främste förespråkare, vilket dock inte är liktydigt med spekulativt känslopjunk. Här blir stråkgnidandet en plåga.
Mr Holland's Opus
Skådespelare:
Regi:
