Danskarna producerar varje år en handfull barn- och ungdomsfilmer som nära nog samtliga skulle varit högaktuella för guldbaggar - om de varit svenska. De danska filmerna för de något kortare medborgarna, håller alltså en imponerande hög lägstanivå.
Senare i år kommer till exempel [I]Klatretøsen[/I] och [I]Tinke[/I] - och som en aptitretare före sommaren får vi Tomas Villum Jensens nyfilmatisering av 60-talshiten [I]Min systers barn[/I]. Liksom hans förra film, som för övrigt var hans debut, [I]Kärlek vid första hicken[/I], har den här setts av en halv miljon danskar - vilket översatt till vår befolkningsmängd blir en miljon. Vi snackar alltså Moodysson-siffror. Och Tomas Villum Jensen är inte ensam. Danskarna går verkligen och ser sina egna filmer på bio - "i biffen".
Denna film riktar sig väl främst till barn under 12-13 år, men liksom till exempel Sune-filmen, för att åkalla en svensk undantagsreferens, så finns här gott om igenkänningshumor för medföljande vuxna.
Peter Gantzler, den blyge Jørgen Mortensen från [I]Italienska för nybörjare[/I], spelar huvudrollen Erik Lund, en professor i barnpsykologi, som skrivit flera böcker i ärendet - men själv är ungkarl och barnlös. Som titeln antyder får han passa sin systers barn - som är fem till antalet - i en vecka, medan föräldrarna är i Paris. Förutom att ungarna tar alla tillfällen för att lura till sig förmåner, så är filmens poäng att ingen av dem vill flytta från huset - vilket föräldrarna bestämt sig för att man ska. En bitchig mäklare - filmens egen Prusseluska - gör sitt bästa för att komma till affär under den här veckan - och barnen gör allt för att förhindra henne.
Visst vilar det, trots uppdateringen, något förhistoriskt oskuldsfullt över den här filmen. Den är allt igenom trevlig och rolig - och tillika kemiskt fri från konflikter värda namnet. Men den är å andra sidan också helt i avsaknad av hurtigheten och präktigheten från sina astridlindgrenska motsvarigheter. Jag stod inte ut, lämnade salongen, när jag såg Lotta på Bråkmakargatan. Både den första och den andra. Här sitter jag gärna kvar - och skrattar högt.
Tomas Villum Jensen ska därför ha en välförtjänt dunk i ryggen. För i fel händer skulle [I]Min systers barn[/I] lätt kunna fastna i halsen och utlösa kraftiga kräkreflexer. Men Peter Gantzler är så förtvivlat sympatisk och lågmält komisk och barnskådespelet håller helt enkelt - "dansk" nivå.
Skådespelare:
Regi:
