Min andra familj

Min andra familj är en fransk komedi med grovkornig humor där Etienne Chatiliez (Livet är en lång, lugn flod, Familjens skräck) satiriserar borgerligheten och den manliga medelåldern. Francis är en hunsad make som inte ens blir bjuden på sin dotters bröllop. Hustrun, en isdrottning, har så snörpt mun att hon knappt får in en räka mellan läpparna. Francis har det inte lätt bland alla ragator. När han försöker få igång sina dalande affärer med bardot-rutiga toalettsitsar är de kvinnliga arbetarna på hans fabrik som mest obstinata och demonstrerar mot friställningar. Livet blir inte lättare och ungdomligare för att Francis och hans oborstade vän Gérard köper hippa gymnastikskor till sina trista kostymer. Men så en dag sker underverket. Genom ett TV-program får Francis möjlighet att byta familj och plötsligt lever han som jordbrukare tillsammans med en varm och okomplicerad kvinna (Carmen Maura, Pedro Almodovars stjärna) och dennas två välskapta döttrar. Här knyter filmen an till Livet är en lång, lugn flod där också två familjer speglades mot varandra: arbetarklass och överklass. Francis är lycklig som Ferdinand under korkeken i sin nya kärleksfulla omgivning, samtidigt som biopubliken ser den illavarslande symboliken i bondkvinnans lustfyllda leende när hon tappar sina gäss på blod. Min andra familj är en mer tramsig än spännande skröna, och sedelärande historia om manlig dumhet och kvinnlig slughet. Inom en isdrottning kan det finnas en mjuk själ och en varmblodig farmarkvinna kan rymma listigt falskspel. Eller vad nu regissören vill säga. Jag är långtifrån säker. Min andra familj är varken särskilt tänkvärd eller särskilt rolig. Det uppstår en viss mättnad i betraktandet av fransmännens eviga kretsande kring den borgerliga familjen och männens skräck för att förlora sin virilitet.