Mellan djävulen & det djupa blå havet

Uttrycket/klyschan "en liten film" bör man kanske i det längsta undvika, särskilt som det sällan eller aldrig på ett relevant sätt kan/bör ställas gentemot sin logiska motsats: "en stor film". Uttrycket "en liten film" säger nämligen inget direkt om kvalitén, möjligen röjer det en viss grad av betydelselöshet, men samtidigt "självklart" en sevärdhet... En liten film har små människor i centrum, utan att för den skull nödvändigtvis handla om vare sig barn eller dvärgar; en liten film handlar istället ofta om mötet mellan två väsenskilda världar, till exempel, som i det här aktuella fallet, om mötet mellan en av sorg och ensamhet tyngd sjöman och en liten vilsen, ensam flicka.I en liten film pratar man också så lite som möjligt, det är vardag, bilder och möten är ofta helt eller delvis stumma; kompositionen (det är ofta en komposition som varieras), människornas placering i rummet (det är ofta ett rum), och i tiden (det är ofta natt) bär enkelhetens raka signum.En liten film går ofta hem på filmfestivaler runt om i världen, hittar sällan eller aldrig en stor biografpublik, och visas så småningom alltid på TV.En liten film är nästan alltid värd ett bättre öde.Och framförallt: En liten film har ofta extremt långa och komplicerade titlar, till exempel: Mellan djävulen och det djupa blå havet.Den irländske skådespelaren Stephen Rea kan snabbare och bättre än de flesta av sina kollegor få oss att med ett enda ögonkast, under ett enda ögonblick, förstå vad ensamhet och utanförskap är för något. Visst kan man ibland tröttna på det alltför hundlika uttryck han bär med sig genom sitt yrkesliv (Crying game är hans mest kända film) men samtidigt är det så annorstädes svårfunnet att man oftast kapitulerar.Hans minimalism är skräddarsydd för den lilla filmen.Kines-engelskan Ling Chu som den unga barnarbeterskan är den lilla filmen inkarnerad; tydlig, men ändå vag, konkret, men undflyende barn, men också vuxen.Vid sidan om klyschan "en liten film" kan man med viss lätthet alternera uttrycket "intressant".Den belgiska regissören Marion Hänsel har gjort "en liten, intressant film" (når den 2 000 svenska biografbesökare...?). Tyvärr finns det ett genomgående, och mycket störande, drag av förnumstighet genom hela berättelsen: Flickan lär under några få dagar mannen oerhört mycket om honom själv och livet; en tioårig påläggskalv inom psykoterapin som måste slå alla tänkbara rekord. Och den skavanken lyckas inte Marion Hänsel gömma bakom vare sig utmärkt skådespeleri eller stumma, vackra tablåer.