Det har gått 20 år sedan tonårstjejerna i the plastics först äntrade filmduken. Vad som först framstod som ett klassiskt tonårsdrama blev snabbt en kultklassiker tack vare komikern Tina Feys genomskådande manus. Eftersom filmen redan då inte direkt kunde beskrivas som politiskt korrekt, har den heller inte åldrats så väl. Därför har man nu valt att göra en remake, som är mer inkluderande och nutidsanpassad. Men för att rättfärdiga en så tidig nytolkning har man också gjort om berättelsen till en musikal.
Det är inte ofta som upphovspersonen är med när en film görs om, men även denna gång står Fey för manuset. Filmen baseras på scenshowen som spelats sedan 2017 och beskrivs just som en “omtolkning”. Det är också filmens största problem. Man verkar rädd för att avvika alltför mycket från orginalkonceptet, samtidigt som den måste vara tillräckligt annorlunda för att ha ett existensberättigande. Det innebär att dialogen till stor del är bevarad, insprängd med krystade musikalnummer som försöker, men misslyckas med att, vara roliga.
Handlingen är i stort sett samma, men med mindre korrigeringar. Den hemskolade Cady Heron (Angourie Rice) får en kulturkrock när hon för första gången ska börja gå i skolan. När hon bjuds in i de populära tjejernas grupp, the plastics, bestämmer hon sig för att ta chansen att infiltrera dem och ta kronan från bidrottningen Regina George (Reneé Rapp). Rapp stjäl rampljuset med sin röst så till den grad att det känns som att hon är huvudpersonen. Auli'i Cravalho och Jaquel Spivey som spelar Cadys töntiga kompisar är även de utmärkt rollsatta.
Det blir sällan bra när man ska gå tillbaka i efterhand och redigera. De nya tilläggen känns både onödiga och överanalyserande. Man är så mån om att vara inkluderande i varenda detalj att det istället kompromissar med humorn och blir löjligt präktigt. Det känns som att Tina Fey vill ha en ny chans att omforma berättelsen till något mer hållbart, men det hade varit bättre att istället skriva en ny berättelse. Det här är inget mer än en blek kopia som ger upprättelse åt hur bra originalet faktiskt var.
