Matrix - Revolutions

Jo, jag sitter och gapar när Matrix Revolutions eftertexter går igång ackompanjerade av ett bombastiskt soundtrack. Men min förvåning beror knappast på några omvälvande finesser i intrigen. Snarare motsatsen. Visst hade man anat varthän det barkade, men inte vidden av den kreativa misären. När nu [I]Matrix[/I]-trilogin ska avslutas, de lösa trådarna samlas ihop och det börjar bli dags för själva upplösningen så visar det sig att bröderna Wachowski inte har särskilt mycket att komma med. Det blir banalt. Ohyggligt platt. Pinsamt enkelt. Att slutet dessutom öppnar upp för en möjlig fjärde del i [I]Matrix[/I]-serien gör mig både uppgiven och irriterad. Efter ett sequelspäckat år med idel bottennapp har jag fått nog av termen "uppföljare" för ett bra tag framöver. Om du tillhör den sexuella minoritet med en läggning åt specialeffektspornografi-hållet, finns det säkert en och annan scen av magnifik datoranimation att bli upphetsad över i [I]Revolutions[/I]. För oss andra leder bristen på intrig, mening och nyanser till att filmen aldrig blir mer än just teknologiporr med s/m-inramning (en fetisch-fest tillhör en av de mer pikanta pinsamheterna som utgör [I]Revolutions[/I]). Men även när det gäller renodlad action är det tunnsått. Så glest att [I]Revolutions[/I] får sin föregångare [I]Reloaded[/I] att framstå som rafflande och dynamisk - på något bakvänt sätt en prestation i sig. Tyvärr framstår det som alldeles uppenbart att bröderna Wachowski själva gått vilse bland ettorna och nollorna i sin digra specialeffektsbudget. Och att deras teknikintensiva missfoster till sist visar sig helt sakna substans.