Kattbreven

I [I]Kattbreven[/I] är livet på landet inte alls fridfullt, tvärtom händer där läskiga grejer. Och till just landet har Sofis struliga morsa bestämt att de två ska flytta tillsammans med mammas nya kille Kenta. Naturligtvis mot Sofis vilja och naturligtvis till det mest ruttna huset, det som alla i byn kallar råtthålet. Det är inget ovanligt med historier om nyinflyttade barn som hamnar utanför, som blir mobbade eller missförstådda -- och till den genren sällar sig [I]Kattbreven[/I]. Men här ligger inte tyngdpunkten på att Sofi ska komma in i gemenskapen eller bli accepterad, här handlar det istället om hur Sofi blir indragen i ett äventyr -- för tre år sedan stals byns kyrksilver men hur hamnade en av delarna på Sofis vind? Och vad är det för mystiskt med huset på berget där det för länge sedan bodde en änglamakerska? Manuset till Kattbreven är skrivet av Annika Thor efter en bok av Elsie Johansson och för regin svarar Christina Olofson. Det var Olofson och Thor som för några år sedan gjorde den Guldbaggebelönade [I]Sanning eller konsekvens[/I] och stämningsmässigt ligger filmerna inte långt från varandra, även om den mörka, lite krypande känslan skruvats åt i [I]Kattbreven[/I]. Här blir det emellanåt rejält obehagligt och filmen lämpar sig nog bättre för de lite äldre barnen även om den är tillåten från sju år. Musiken, gjord av Johan Zachrisson framkallar tillsammans med det stämningsmättade fotot det där obehaget man kan känna när man står framför ett sommartorp som stängts för hösten -- där inga sommargäster syns, bara en övergiven katt. Sofi är en allvarlig och modig tjej och hon spelas rättframt av Daniela Holm-Verzola, som för övrigt är en kopia av Brooke Shields anno [I]Den blå lagunen[/I]. Mamma Mona spelas av Lia Boysen, i dag vår främsta gestaltare av den folkölsdrickande, slingade, lite sliriga svenska persontypen som aldrig riktigt trampar ur tjejstadiet. Mona super när hon blir ledsen och hon drömmer sig bort till Amelias bröllopsnummer, egocentrisk och infantil så man nästan blir galen. [I]Kattbreven[/I] är ett spännande och lagom otäckt äventyr men den förlorar mot slutet fokus och man lämnas med vissa frågor obesvarade.