Kärlek vid andra ögonkastet

I Andy Tennants Kärlek vid andra ögonkastet vill dramatiken på inget sätt ta fart, vilket är märkligt med tanke på alla förutsättningar. I Kärlek vid andra ögonkastet är det nämligen dags att ta ställning: mexikaner eller amerikaner? Las Vegas eller New York? Sunt förnuft eller vidskeplighet? Stenhårda karriären eller bebisens väl? Polaren eller frun? Familjesammanhållningen eller gringon? Romantisk komedi? Möjligtvis lättsmält drama men inte briljant fjäderlätt eller behagligt för den utarmade snarare menlöst förbifladdrande. Den något pojkaktige strebern Alex Whitman (Matthew Perry från TV-serien Vänner) och den eldiga Isabel Fuentes (Salma Hayek, Desperado) möts på tu man hand i en toalettkö. Kvällen slutar i sängen, och Isabel hinner fly fältet innan Alex vaknar. Textgrafik upplyser om att vi förflyttas tre månader fram i tiden. Alltså, tre månader senare ringer livet oförhappandes på Alex dörr, mitt under en viktig affärsmiddag. Isabel är gravid, och tittar förbi eftersom hon har för avsikt att behålla barnet någon vidare kontakt med Alex är hon inte intresserad av. Men denna gång slänger sig Alex in i bilen och efter henne. Allt under förmaningar från den bäste polaren: - don't do it, don't do it Alex-. Men Alex gör det. De till och med gifter sig. Kärlek vid andra ögonkastet vill gärna sälla sig till de romantiska klassikernas tradition. En saga, där det omöjliga överskuggas av den stora kärleken. Alex och Isabel är dock tvungna att övervinna sig själva och ställa sina personliga mål åt sidan dramat vill vara vardagligt och opretentiöst. Men i stället huserar en annan form av retorisk anda i sliskiga slow-motion sekvenser under familjemiddagen. Filmen är så utstuderad och perfekt iscensatt, att till och med ett hjärtskärande gräl verkar sterilt. Att kärleken är blind är förvisso ett faktum, men att Michael McDonnell som producerade De misstänkta tar sig an en film som denna, är oförståeligt. Man hoppas att paret snabbt ger upp projektet, så att McDonnell kan ägna sig åt annat.