Kärlek och hämnd

Den irländske regissören Pat O'Connor byter kontinent men behåller temat från sin förra film Circle of Friends, som utspelade sig i 50-talets Irland. Då var det främst kollisionen mellan katolicismen och den unga, undertryckta sexualiteten. Här har han förflyttat sig till en småstad i den amerikanska mellanvästern och "bytt ut" katolicismen mot klassmotsättningar. Men fortfarande är det ungdomar i brytningstid som brottas med omvärldens föreställningar, förväntningar och konventioner. Å ena sidan har vi bröderna Doug (Phoenix) och Jacey (Crudup), som lever med sin änka till mamma under ganska knappa förhållanden. I huset intill bor de tre vackra och ouppnåeliga systrarna Abbott, betydligt mer välbeställda. Arbetarklass mot överklass. De fattiga och de rika. Bakåt i tiden finns det dock komplicerade och outredda band mellan de båda familjerna som framför allt inte Abbotts vill kännas vid. Detta spökar fram och tillbaka och medan den skrupellöse Jacey betar av systrarna, en efter en, föredrar den betydligt mer timide och försiktige Doug att gå och drömma om Pam Abbott (Tyler). Kärlek och hämnd är en ovanligt trevande och eftertänksam Hollywood-film, långsamt, nästan redovisande berättad med många turer fram- och tillbaka, inte minst mellan Doug och Pam. O'Connors varsamma, europeiska berättarstil borrar sig målmedvetet och allt djupare in i de olösliga frågorna - pojke möter inte flicka hur enkelt som helst, i synnerhet inte över klassgränserna. Det är förvisso ingen ny historia, men Kärlek och hämnd är i sammanhanget rikare på diftonger än vad den här genren vant oss vid. Hollywood behöver fler européer, som om det var en nyhet.