Jeepers Creepers

I pressmaterialet kan man läsa om hur snabbt det gick för manusförfattaren och regissören Victor Salva att skriva [I]Jeepers Creepers[/I]. Inte så konstigt kanske eftersom det är ett enda klipp och klistra-bygge av filmiska citat, lån och plagiat från skräckfilmshistorien. En del kanske skulle kunna drista sig till att kalla det en hyllning, personligen saknar jag något personligt och egensinnigt i den här filmen som gör den till mer än bara en fantasilös provkarta på genreklichéer. Ändå börjar det ganska lovande, med syskonparet som ensamma bilar genom en ödslig del av Amerika och av misstag stöter på en mystisk figur som dumpar något som ser ut som kroppar utanför en fallfärdig kyrka. Men lekfullheten försvinner gradvis och när sedan ett stort grönt monster med vingar uppenbarar sig så försvinner faktiskt mitt intresse ganska så omgående. Det här är årets mest töntiga filmmonster, och ingen tribut-stämpel i världen kan förändra det faktumet. Att inte göra annat än citera, citera, citera utan att tillföra något nytt eller oväntat är inte bara fegt och fantasilöst. Det är också jävligt trist, och när filmen urartar i en enda lång orgie av monsterscener så blir det dessutom mest bara fjantigt.