Insider

Många av oss har sett utdraget från kongressen: sju av tobaksindustrins kostymerade storjättar mässar under ed att nikotin inte är vaneframkallande. Vi ryser i kapp med att mungiporna rycker. Regissören Michael Mann har tagit fasta på detta utdrag och använder sig flitigt av dess inbyggda och stilla dramatik där var kännande människa blir genomarbetad; kränkt och upprättad. Men [I]Insider[/I] är inte först och främst en film om tobaksindustrins lögner. Snarare är den en Hollywoodbearbetning av det offentliga rummets hantering av dessa, och den mediala cirkus som uppstår därur. [I]Insider[/I] koncentrerar sig på två karaktärer: Lowell Bergman (Al Pacino), en envis och självlysande producent på CBS nyhetsprogram [I]60 Minutes,[/I] och Jeffrey Wigand (Russell Crowe), en sammanbiten och lågmäld före detta forskare för tobaksgiganten Brown & Williamson. Bergman anlitar Wigand och skönjer snart den guldgruva han sitter på: klara och, för tobaksindustrins jättar, tillgängliga bevis för att nikotin är inte bara vanebildande utan dessutom ackompanjeras av ytterligare tillsatser för att nyttjarna inte ska överge sin last. Bergman övertalar, charmar, skäller och glänser enligt pacinoskt manér med de största gesterna, och den rättrogne och något bittre Wigand ställer slutligen upp på att låta sig intervjuas av nyhetsankaret Mike Wallace, gestaltad av en skrämmande lik Christopher Plummer. Det är roande att se en genomarbetad Hollywoodfilm med ambitioner att ha någon form av politisk kraft och vilja, som dessutom vågar ta upp något så infekterat som massmedial kritik (naturligtvis inte utan att försköna eller förbättra sanningen), men det är roande av olika anledningar. Den minst smickrande är att vad som skulle kunnat bli skarpt, bitskt och mer vidsynt - något som kunde pekat på dagens situation av djupt beroende och ofri massmedia - i stället blir patosfyllt. Michael Mann går på jakt efter ytterligare några hjältar att hänga i granen, och så är fallet och filmen avslutade. Under filmens dryga två timmar anar jag inte någon fascination, ett intresse eller en vilja av att ge mig nya uppslag eller infallsvinklar, endast en önskan om att ge mig just ett välartat och rätt intetsägande dokudrama av lättvikt. (Premiär 11 februari)