I tyngdlagens våld

Det märks inte på något vis i formen att Nick Gomez tillhör kretsen närmast Hal Hartley. Den senare en perfektionist, som inte låter en ruta i onödan passera nålsögat, den förre rastlös i sin kameraföring, snabba klipp, mer fysisk, mer konventionell. Vid senaste Göteborg Film Festival visades Gomez andra spelfilm New Jersey Drive, medan alltså först nu hans debut (från 1992) flyttats ner från hyllorna till biografen. Och det är den sannerligen värd. En sympatisk lågbudgetare om några tredje klassens smågangsters i Brooklyn, där Peter Greene för första gången tillåts spela något som påminner om en good guy. Han är en hyggligt hederlig hälare som inte vill hålla på med vapen. Detta är en av ingredienserna i vad som huvudsakligen är ett triangeldrama mellan tre män, där den desperate Frankie (väsentligt mer intresserad av vapen) och den labile vännen Johnny är de andra två. Det vore synd att kalla I tyngdlagens våld originell, men den är konsekvent, fjärran från våldsexcesserna tillverkade av alla Tarantino-wannabes. I tyngdlagens våld har ett stort och tydligt hjärta, som kanske trots allt är ganska sällsynt.