I can only imagine

Calle Wahlström 09:00 9 Aug 2018

Med över två och en halv miljon sålda exemplar är ”I Can Only Imagine” med det religiösa rockbandet MercyMe den bäst säljande kristna popsingeln genom tiderna. Ändå hade jag aldrig hört låten ifråga innan jag såg bröderna Erwins film med samma namn, vars kall är att berätta, eller mytologisera, hur MercyMe-sångaren Bart Millard skrev sin kristna hit-låt (i filmen spelad av J. Michael Finley).

I svepande drag skildras Barts olyckliga uppväxt i Greenville, Texas, där hans bittra farsa pucklade på honom och hans mamma övergav honom. Pappan är med tanke på omständigheterna dugligt spelad av Dennis Quaid, och går mest runt och surar över att han aldrig blev professionell amerikansk fotbollsspelare. På den grunden säger han tidigt till sin son att sluta drömma och istället leva i verkligheten. Det gör Bart förstås inte. Och så vidare.

Filmen I Can Only Imagine är en riktig helyllesnyftare vars andra hälft lutar sig så tungt på teman som försoning och förlåtelse att de lika gärna kunnat skrikas ut i en tevepredikan. Förslagsvis på sämsta sändningstid. Det är inte min avsikt att häckla religion. Än mindre det hopp som kan väckas genom en kulturyttring, säg en film eller låt. På Youtube, i kommentarsfältet under musikvideon till ”I Can Only Imagine”, står det senare att läsa med stora bokstäver, för att inte säga i blind hängivenhet.

Men själv känner jag mig varken frälst av en medioker låt eller av en film som tar den på orimligt stort allvar. Särskilt av långfilmsdebuterande Finley som tar i för full hals med en mäktig slash präktig musikalpipa i en biopic paketerad som en gammal Hallmarkfilm. Dessutom övergår det obligatoriskt lyckliga slutet i ofrivillig politisk feel-bad när sluttexterna presenterar nummer och webbadress till en självhjälpslinje samt stoltserar med det faktum att MercyMe, 2017, hade ”äran” att framföra ”I Can Only Imagine” för USAs president och vicepresident. Det kan inte hjälpas att filmens få förlåtande stunder genast jagas bort av tvångstankar på Trumpsupportrar och kristendomens mer fanatiska uttolkare.

 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler filmrecensioner