Horungen

Det är sällan man ser en film som med sin blotta övertygan om att den har en historia att berätta, höjer sig ovanför det övriga utbudet; ett öde som fängslar, människor och karaktärer som berör oss. Horungen, med sin bittra och gastkramande melankoli, är en modig liten film. Men den ger oss inga svar, bara frågor som är väl värda att få ligga och vila ett slag i medvetandet. Det finns inga mönster eller påtagliga patentlösningar, filmen är så gott som befriad från sentimentalitet och de endimensionella teckningar som, tyvärr, ofta annars regerar så fort det är tal om ett mer journalistiskt filmarbete. I stället följer vi karaktärerna ifrån ett avmätt och oroväckande avstånd, och med hjälp av en berättarröst (Laura Dern), vars ton ligger nära den i Dorothy Allisons roman, som har utgjort underlag för filmen. Vi möter en fager Jennifer Jason Leigh i rollen som den älskvärda modern Anney, en kvinna med alltför stora skygglappar och en något för överseende famn. Men berättelsens kretspunkt och centrum utgörs av Bone, Anneys förstfödda "oäkting", lyhört och skickligt fångad av den unga skådespelerskan Jena Malone. När den något labile Glen (Ron Eldard), Bones andre styvpappa, blir omåttligt besviken över hustrun Anneys missfall vänder han all sin frustration mot flickan. Förlusten av den efterlängtade "baby-boy" är stor och modern sväljer lika frustrerat och desperat det som händer. Hon gör sig själv blind och handfallen eftersom hon varken vill eller har råd att förlora sin familjeförsörjare. Till mångt och mycket kan Horungen liknas vid förra årets starka Bara ett barn av Angelica Pope. Det rent "filmiska värdet" får ofta träda åt sidan, så också i Horungen som först var ämnad att bli en TV-produktion. Men det är först på senare år som man har vågat närma sig barns utsatta position utan att psykoanalysens gudfader fått kasta sin skugga över det hela. Och att våga det är värt en stor eloge i sig. Filmen handlar därför inte enbart om Bones utsatthet. Den är en närgången studie i den sociala bitterhetens mekanismer i en inte alltför avlägsen efterkrigstida håla i den amerikanska södern.