Zhang Yimou har hunnit med det mesta från romkom och gangsterfilm till förtjusande kärleksbagateller som [I]Vägen hem[/I]. Nu senast gjorde han till och med en liten bröllopsbuskis, [I]Hotell lyckan[/I], som kunde varit en del av Stefan & Kristers Östasien-etablering.
Nya Hero utspelar sig under 200-talet f. Kr. Den som sett [I]The Emperor and the Assasin[/I] vet att det här var en tid av nationell splittring. Kina var indelat i sju kungadömen som alla stred för utökat lebensraum. Mest stred kungen av Qin, ett riktigt praktas som ständigt fick speja efter svärdsvingande attentatsmän. Kungen lovar guld och makt åt den som kan reducera hotbilden. Det går tio år - tills trikåmannen Namnlös (Jet Li) stiger in i hans palats med fiendernas tillhyggen under armen.
[I]Hero[/I] får formen av ett stoiskt möte mellan hjälte och monark. Krigslist dissekeras. Tänkbara scenarion bockas av. Man förstår snart att det här inte är din vanliga hjältesaga, utan en intrikat gegga av oklara sympatier och brustna hjärtan.
Heros mest uppenbara inspiration är wire fu-blockbustern [I]Crouching Tiger, Hidden Dragon[/I]. Det blir väldigt mycket slagsmål i trädtopparna och stämningsfulla hästritter i öknen. Till en början är det magiskt. Den första halvtimmen kan man inte tänka sig något mer angeläget än grandios älskog bland monokromatiska sidenlakan och lyxigt slo mo-våld med regnvåta svärdklingor. Det är verkligen galet snyggt, galet välproducerat.
Tyvärr på bekostnad av själva historien. Eller så känns det. Där Ang Lees film hade nerv och riktning, blir [I]Hero[/I] snart en lite oklar uppvisning i cutting edge-teknologi och briljanta kompositioner. Som sådan är den fortfarande självlysande. Men mer som en show reel än en historia av kött och blod. Därtill blir karaktärerna allt för ofta rena produktionsstatister. Men det kanske var avsikten. En [I]Dark Side of the Moon[/I] för martial arts-genren. Tja, varför inte?
Skådespelare:
Regi: