Den här filmen handlar om Hannah. Hon är en härlig, ärlig och spontan vegantjej som går andra ring, bor på Möllan i Malmö och tycker att hon är fyndig när hon kläcker ur sig plattityder som "Hur stor del av livet går åt till att fundera på det?". Och som om det inte räckte med att gå runt och säga de där grejorna så ägnar hon sin fritid till att prångla ut sin pubertala och egenhändigt skrivna poesi på små lappar i livsmedelsbutiker och på caféer, till oskyldiga och ovetande offer.
Christina Olofsons [I]Happy End[/I] var en svåruthärdlig soppa. [I]Hannah med h[/I] framkallar mer av en allergisk reaktion. Helt ofrivilligt har Olofson skapat en av de mest osympatiska och påfrestande huvudpersoner jag sett i en svensk film. Om en kille försöker prata med Hannah på krogen börjar hon korsförhöra honom om hans åsikter om globaliseringen. Ser hon en kille med snaggat hår på en fest går hon fram till honom och säger "jag är judinna, tycker du att jag ska få leva?". Och när det är dags att bli av med oskulden, så ska det på ett chosefritt sätt basuneras ut med hög röst på bussen. Något verkligt engagemang i den där omvärlden hon snackar om hela tiden får vi däremot aldrig se prov på. Jo, just det. En gång blir det förstås, när hon är med och arrangerar en aktion mot djurindustrin där tre kycklingar ska mosas av tegelstenar - ett avsnitt av filmen som utan vidare platsar i kalkonscenernas hall of fame.
Jag antar att Olofson vill skildra någon sorts urbant skogsrå - säkert med en yngre variant av regissören själv som förebild - men det blir pinsamt istället för fascinerande. Det hjälper inte att The Knife bistår med ett uppdaterat soundtrack, smaken av mossig romantisering av ungdomar består. [I]Hannah med h[/I] är en klyschkarneval, både när det gäller huvudpersonens politiska och existentiella statements och sin undervärdering av unga människors intelligens (och deras förmåga att klara av att använda en nummerpresentatör och ringa till polisen och anmäla telefontrakasserier). När regissören under filmens sista skälvande minuter toppar anrättningen med lite svepande kritik av dokusåpaindustrins rovdrift är det bara att konstatera att Olofson är där uppe och fajtas med Kjell Grede om vem som har gjort årets mest otidsenliga och unkna nutidsskildring.
Hannah med h
Skådespelare:
Regi: