Hammarskjöld tar sin början under Kongokrisen år 1961. FN:s alltmer pressade generalsekreterare Dag Hammarskjöld (Mikael Persbrandt) försöker hålla samman ett splittrat Kongo och förhindra inbördesstrider. Men det finns starka krafter som vill annat.
Är det någon som ska spela Dag Hammarsköljd så är det Mikael Persbrandt. Med sin lågmälda spelstil gör han dessa maktens män med ett stormigt inre med bravur. Persbrandts spel med ögonen eller i kroppsspråket är dessutom mycket övertygande och förstärker att Hammarskjöld slits mellan känslorna.
Filmen är spekulativ om Hammarskjölds sexuella läggning och död. Inget underligt med det, hans privatliv är höljt i dunkel och hans öde har gett upphov till en mängd olika teorier. Men att då faktiskt utgå från hela hans livshistoria, och inte en viss period av hans liv, hade nog kunnat ge en djupare bild av vem Hammarskjöld egentligen var och vad hans insatser bidrog till.
Bäst fungerar scenerna från Österlen där Hammarskjöld får tid för eftertanke och gammal vänskap. Det som varit och tas upp igen skildras vackert och ömsint. Hammarskjöld kan enklast sammanfattas som en svensk thriller i internationell miljö med den spännande Dag Hammarskjöld i fokus.
