Noah Baumbach är lite av en mästare på att skildra den gråa tillvaron som ibland präglar våra liv. Han gjorde det med The Squid and the Whale och gör det ännu mer extremt med Greenberg.
Här spelar en förvånansvärt nedtonad Ben Stiller en man som nyss har fått ett nervöst sammanbrott och nu har flyttat in i sin brors Los Angeles-villa. Därefter driver han mest runt, proklamerar att han är nöjd med att inte göra någonting och bjuder tittaren på en av de mest obekväma sexscenerna i filmhistorien.
Stillers karaktär delar kvaliteter med Napoleon Dynamite. Han är misslyckad och osocial, men är ändå så pass odräglig att man inte tycker synd om honom. Det är inte roligt, inte tragiskt och inte spännande. Det är bara beige, vilket så klart är ett medvetet val. Greenberg kommer nämligen att tvinga dig att definiera hur du ser på film. Tycker du att film ska ha en början, en mitt och ett slut och att karaktärerna ska genomgå en fysisk eller psykisk resa kommer du att hata den. Tycker du att film inte behöver ha ett mål utan istället bara kan återspegla vardagens poänglösa natur, ja då kommer du potentiellt att bli kär.
